Sex anledningar till varför det osmanska riket föll

På sin höjdpunkt på 1500-talet var det osmanska riket en av de största militära och ekonomiska makterna i världen och kontrollerade ett område som inte bara omfattade basen i Mindre Asien, utan även stora delar av sydöstra Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Imperiet kontrollerade ett område som sträckte sig från Donau till Nilen, med en mäktig militär, lukrativ handel och imponerande prestationer inom områden som sträcker sig från arkitektur till astronomi.

Men det varade inte i längden. Även om det osmanska riket bestod i 600 år, dukade det under för vad de flesta historiker beskriver som en lång, långsam nedgång, trots ansträngningar att modernisera. Slutligen, efter att ha kämpat på Tysklands sida i första världskriget och lidit nederlag, avvecklades imperiet genom fördrag och fick sitt slut 1922, när den sista osmanska sultanen, Mehmed VI, avsattes och lämnade huvudstaden Konstantinopel (nuvarande Istanbul) i ett brittiskt krigsfartyg. Ur det osmanska imperiets kvarlevor uppstod den moderna nationen Turkiet.

Vad orsakade det en gång så imponerande osmanska imperiets sammanbrott? Historiker är inte helt eniga, men nedan finns några faktorer.

Det var för agrart.

Medans den industriella revolutionen svepte genom Europa på 1700- och 1800-talen förblev den ottomanska ekonomin beroende av jordbruk. Imperiet saknade fabriker och kvarnar för att hålla jämna steg med Storbritannien, Frankrike och till och med Ryssland, enligt Michael A. Reynolds, docent i studier av Främre Orienten vid Princeton University. Detta ledde till att imperiets ekonomiska tillväxt var svag, och det jordbruksöverskott som genererades gick till att betala lån till europeiska fordringsägare. När det var dags att slåss i första världskriget hade det osmanska riket inte den industriella styrka som krävdes för att producera tunga vapen, ammunition och järn och stål som behövdes för att bygga järnvägar till stöd för krigsansträngningarna.

Det var inte tillräckligt sammanhållet.

På sin höjdpunkt omfattade det osmanska riket Bulgarien, Egypten, Grekland, Ungern, Jordanien, Libanon, Israel och de palestinska territorierna, Makedonien, Rumänien, Syrien, delar av Arabien och Afrikas norra kust. Även om utomstående makter inte så småningom hade underminerat imperiet tror Reynolds inte att det hade kunnat förbli intakt och utvecklas till en modern demokratisk nation. ”Oddsen skulle förmodligen ha varit emot det, på grund av imperiets enorma mångfald när det gäller etnicitet, språk, ekonomi och geografi”, säger han. ”Homogena samhällen demokratiseras lättare än heterogena.”

De olika folk som ingick i imperiet blev mer och mer upproriska, och på 1870-talet var imperiet tvunget att låta Bulgarien och andra länder bli självständiga, och avstod mer och mer territorium. Efter att ha förlorat Balkankrigen 1912-1913 mot en koalition som inkluderade några av dess tidigare kejserliga besittningar tvingades imperiet att ge upp sitt återstående europeiska territorium.

Det osmanska riket i sin största utsträckning 1683.

Peter Hermes Furian/Getty Images

Dess befolkning var underutbildad.

Trots ansträngningar för att förbättra utbildningen på 1800-talet låg det osmanska riket långt efter sina europeiska konkurrenter när det gällde läs- och skrivkunnighet, så 1914 uppskattas det att endast mellan 5 och 10 procent av dess invånare kunde läsa. ”De mänskliga resurserna i det osmanska riket, liksom naturresurserna, var jämförelsevis outvecklade”, konstaterar Reynolds. Det innebar att imperiet hade brist på välutbildade militärer, ingenjörer, kontorister, läkare och andra yrken.

Andra länder försvagade det medvetet.

De europeiska makternas ambitioner bidrog också till att påskynda det osmanska rikets undergång, förklarar Eugene Rogan, chef för Middle East Centre vid St Antony’s College. Ryssland och Österrike stödde båda upproriska nationalister på Balkan för att främja sitt eget inflytande. Och britterna och fransmännen var ivriga att skära bort territorier som kontrollerades av det osmanska riket i Mellanöstern och Nordafrika.

Det stod inför en destruktiv rivalitet med Ryssland.

Närliggande tsarryssland, vars vidsträckta rike även omfattade muslimer, utvecklades till en allt bittrare rival ”Det ryska imperiet var det enskilt största hotet mot det osmanska imperiet, och det var ett verkligt existentiellt hot”, säger Reynolds. När de två imperierna tog ställning på olika sidor i första världskriget slutade det dock med att ryssarna kollapsade först, delvis på grund av att de ottomanska styrkorna hindrade Ryssland från att få förnödenheter från Europa via Svarta havet. Tsar Nikolaj II och hans utrikesminister Sergej Sazanov motsatte sig tanken på att förhandla fram en separat fred med imperiet, vilket hade kunnat rädda Ryssland.

Slaget vid Sarikamish mellan Ryssland och Osmanska riket, 1915.

Fine Art Images/Heritage Images/Getty Images

Det valde fel sida i första världskriget.

Att ställa sig på Tysklands sida i första världskriget kan ha varit den viktigaste orsaken till det osmanska rikets undergång. Före kriget hade Osmanska riket undertecknat ett hemligt fördrag med Tyskland, vilket visade sig vara ett mycket dåligt val. I konflikten som följde utkämpade imperiets armé ett brutalt och blodigt fälttåg på Gallipolihalvön för att skydda Konstantinopel från invaderande allierade styrkor 1915 och 1916. I slutändan förlorade imperiet nästan en halv miljon soldater, de flesta av dem i sjukdomar, plus cirka 3,8 miljoner fler som skadades eller blev sjuka. I oktober 1918 undertecknade imperiet ett vapenstillestånd med Storbritannien och lämnade kriget.

Om det inte vore för sin ödesdigra roll i första världskriget hävdar vissa till och med att imperiet kanske hade överlevt. Mostafa Minawi, historiker vid Cornell University, anser att det osmanska riket hade potential att utvecklas till en modern multietnisk, flerspråkig federal stat. I stället, menar han, utlöste första världskriget imperiets sönderfall. ”Det osmanska riket anslöt sig till den förlorande sidan”, säger han. Som ett resultat av detta, när kriget tog slut, ”bestämdes uppdelningen av det osmanska rikets territorier av segrarna”

.