Om Kampo

Introduktion av Kampo-medicin

Översikt över Kampo-medicin

Kampo-medicin är ett medicinskt system som har organiserats systematiskt baserat på människokroppens reaktioner på terapeutiska ingrepp. Med sina rötter i den gamla kinesiska medicinen introducerades denna föregångsform av empirisk medicin till Japan ungefär på 500- till 600-talet. Den utvecklades därefter till en unik form av medicin genom att anpassas till Japans klimat och kultur, och förfinades ytterligare för att passa det japanska folkets konstitution innan den utvecklades till en distinkt form av traditionell medicin. Under 1600-talet genomgick Kampo-medicinen en period av stor utveckling som gav upphov till den stil som praktiseras i dag. Ordet ”kampo” skapades ursprungligen för att skilja den från ”rampo”, en term som användes för att beskriva västerländsk medicin som introducerades till Japan av holländarna. Kampo skiljer sig också från traditionell kinesisk medicin och traditionell koreansk medicin. Kampo-medicin är faktiskt en unikt japansk form av medicin.

Ishinpo består av medicinsk kunskap och teorier från flera hundra kinesiska och koreanska medicinska texter som sammanställdes från antiken till Sui- och Tangdynastierna. Det är Japans äldsta bevarade medicinska uppslagsverk och skrevs av Yasuyori Tanba år 984 e.Kr. Originaltexten, som kallas Nakarai-familjens Denpon, är betecknad som en nationell skatt och förvaras på Tokyos nationalmuseum.
Ishinpo vol. 22 innehåller illustrationer och texter om den sekventiella processen av fosterbildning och regimen för modern under graviditetsmånaderna. Texten innehåller också illustrationer av meridianer och akupunkturpunkter som är kontraindicerade för nålning och moxibustion under varje graviditetsmånad.
Många gamla texter har gått förlorade, och därför är Ishinho ovärderlig för att förstå de medicinska metoderna före och under Tangdynastin.

I mars 2010 tillkännagav Nikkei Medical Custom Publishing de senaste resultaten av deras onlineundersökning bland läkare om ”användningen av och attityden till Kampo-mediciner 2010”.
Enligt undersökningen förskriver 86,3 % av läkarna för närvarande Kampo-mediciner, vilket visar att de används i stor utsträckning inom medicinsk praxis. De främsta skälen som läkarna angav för att förskriva Kampo-läkemedel var ”västerländsk medicin har inneboende begränsningar” (51,1 %), följt av ”påverkad av en våg av vetenskapliga bevis för Kampo-läkemedel som presenterats vid akademiska sällskap” (34,6 %) och ”stark efterfrågan från patienterna” (24,6 %).
Det mest förskrivna Kampo-läkemedlet var kakkonto (70,2 %), följt av daikenchuto (50,2 %) och shakuyakukanzoto (49,2 %). I synnerhet användningen av daikenchuto, rikkunshito och yokukansan har ökat dramatiskt i takt med att stödjande vetenskapliga bevis har ackumulerats.