När bebisar blir kittliga?

Just nu kanske du tänker att allt detta är lite löjligt. Vad kan det vara så fel med kittling? Jag menar, ditt barn skrattar när du kittlar det och det är bara lite ofarligt roligt, eller hur? Tja…

La skrattar när man kittlas är något av en automatiserad reaktion som man är förprogrammerad med när man föds. Tänk på det som något som ligger i närheten av att nysa eller hosta. Du kan inte riktigt kontrollera det, åtminstone inte utan en betydande ansträngning. När du vet detta blir det lite mer uppenbart att kittling inte nödvändigtvis utgör en trevlig upplevelse för ditt barn. Faktum är att många barn rapporterar om smärtsamma upplevelser trots att de skrattade.

Det blir ännu värre när du tänker på att ditt barn, på grund av den automatiska reaktionen med okontrollerbart skratt, inte kan berätta för dig att det faktiskt inte njuter av upplevelsen. Det finns också en social tendens att fortsätta kittla någon om de försöker fly eller ber dig sluta eftersom de skrattar och det bara verkar vara roligt, vilket inte hjälper.

Alt detta leder oss till den uppenbara frågan – finns det någon mening med att kittla ett barn överhuvudtaget? Vissa studier tyder på att kittling kan leda till en snabbare utveckling av talet, eller med andra ord, få ditt barn att prata tidigare. Detta är dock bara delvis sant. Det som får ditt barn att prata tidigare är faktiskt inte strikt kittling, utan fysisk kontakt i allmänhet. Spädbarn har ett kraftfullt känselsinne, och känslan av beröring har kopplats samman med en snabbare utveckling av språkkunskaper.

I praktiken innebär detta att du bör associera vissa ord eller ljud med vissa kinestetiska förnimmelser. Att till exempel röra vid ditt barns haka medan det säger ett ord bör leda till att det lär sig att öppna munnen och säga samma ord efter en viss upprepning.

På andra sidan finns det ett rykte om att kittling av ditt barn leder till att det stammar senare i livet, vilket avskräcker en del föräldrar från att kittla sina barn överhuvudtaget. Du bör dock veta att detta rykte är ogrundat och att det inte finns några faktiska bevis som stöder det. Stamning börjar ofta visa sig tidigt i ett barns utveckling, men det finns ännu ingen slutgiltig upptäckt av orsakerna.